Från distraktion till redskap

Under den senaste tiden har jag börjat tänka mer på hur jag använder mobilen. Och kommit fram till att jag inte använder den som jag vill. Istället för att mobilen är ett redskap har den blivit en distraktion. En distraktion som tar uppmärksamhet från andra aktiviteter.

Jag har fått en reflex att ta upp mobilen. Alltså min hand går i princip automatiskt mot den, utan att jag vet om det. Utan att jag har ett syfte med att kolla på den. En annan sak jag märkt är att när jag ska göra något produktivt på den, så hamnar jag lätt på en detour i en kavalkad av olika appar. Vilket gör att jag spenderar mycket mer tid på mobilen än jag tänkt från början när jag tog upp den.

För att lösa detta har jag gjort min mobil tråkig. Jag tog bort alla appar där man går in och scrollar, de apparna där innehållet aldrig tar slut. Jag har kvar appar för chatt och andra nödvändiga appar, för på dessa blir man klar när man gjort det man ska göra. Vill jag använda en tjänst som jag tagit bort gör jag det via webben på datorn. Detta gör att jag har mer kontroll när jag använder tjänsten. För jag vill inte sluta använda tjänsterna helt, då de ger mig ett värde. Det är bara att jag vill kunna bestämma när jag använder dem. Vilket jag bevisligen inte kan om de är lättillgängliga på mobilen.

Den tråkiga mobilen har också gett resultat. Jag har hunnit köra med den i lite mer än en vecka, och skärmtiden har gått ned mer än 50 procent. Dock var det inte skärmtiden jag hade identifierat som problem, men då den mäts automatiskt är det lätt att visa upp den. Det är även en proxy för det faktiska resultatet jag ville uppnå.

De första dagarna gjorde det väldigt tydligt att jag hade den där reflexen att automatiskt ta upp mobilen, även fast jag egentligen inte ville. Det blev att jag tog upp mobilen, snabbt konstaterade att det inte fanns något att göra på den och la ned den igen. Reflexen blev bättre och bättre under veckan, men skulle inte säga att den är helt borta än. Det har även blivit lättare att lämna mobilen på ett ställe i hemmet när jag gör något annat. Vilket är lite av en bonus. Självklart tar jag fortfarande med mig mobilen när jag lämnar hemmet, helt galen har jag inte blivit än.

En nackdel med detta är såklart att när man faktiskt behöver döda tid, så kan inte telefonen hjälpa till. Det skulle kunna vara när man åker kollektivt. Dock har jag inte utsatt mig för en sådan situation under denna period. Så det återstår att se hur jag skulle fixa det. Tänker att man får filosofera om annat då, och kanske vara uppmärksam på omgivningen.

Med denna enkla åtgärd tycker jag att jag gjort om mobilen från en distraktion till ett redskap. Jag är mer i kontroll över när jag använder mobilen. Och när jag använder den gör jag något som jag faktiskt vill göra.

Jag skulle rekommendera att du också ser över hur du använder din mobil. Använder du den som du vill göra? Spenderar du så mycket tid du vill på den? Eller blir det mer? Ett tips kan vara att kolla på hur mycket du använder den varje dag och tänka att du är på dödsbädden och kollar tillbaka på ditt liv. Skulle du viljat spendera mer eller mindre tid på den? Jag har skrivit lite om detta tankesätt i ett annat inlägg här.

Jag vet att det är jobbigt att fundera och vara kritisk mot sig själv. Men det är värt det.

Emil.