Träningsfilosofi

Skriven 2020 06 02

I SVT’s program den bästa träningen följer vi fyra par som fått testa en hälsosammare livsstil. Som ni troligtvis kan gissa, så består denna livsstil av mer träning. För att mäta deras framsteg gjorde de en hälsokontroll i början som sen jämfördes med en likadan kontroll i slutet av testperioden på åtta veckor.

Själva programmet känns mediokert gjort. Och det är direkt tråkigt att följa dessa par. Om ni funderar på att se programmet rekommenderar jag att enbart se det sista avsnittet, då resultaten visas. Vilket var det enda som fångade en gnutta av intresse från min sida.

När vi kollar in resultaten så får alla deltagare förbättrade hälsovärden. Vissa får en mindre förbättring, vissa en större. Vissa specifika värden har gått år fel håll, men generellt är det substantiella förbättringar vi ser. I programmet finns det en “vinnare” som kan tolkas som det bästa sättet att träna. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att alla har förbättrade värden. Oavsett vad de gjorde. Vilket då leder till slutsatsen att den bästa träningen är den träning som faktiskt blir av.

Vilket resonerar med hur jag tänker. Enligt mig är träning ett maratonlopp. Ett lopp som pågår livet ut. Därför är det viktigt att hitta ett hållbart sätt att träna. Ett sätt som gör att du klarar av att springa hela vägen till mål. Ett sätt som gör att du kan träna i princip varje dag. Ett sätt som gör att träning blir kul. Ett sätt som gör att träning blir av.

Exakt hur du åstadkommer detta spelar mindre roll.

Men jag tror att för att lyckas springa hela vägen måste träning vara en självklar del av din dag. Det måste vara lika självklart att du ska träna som att du borstar tänderna varje morgon och kväll. Det är bara något som du gör.